Känner en våg av ensamhet skölja över mig, så häller upp en skål med musli.
Vad jag tror att det ska hjälpa vet jag inte. Äter den med mjölk då det inte finns nån yoghurt hemma.
Är ju inte ens gott med mjölk.
Muslin är inte i närheten av att fylla tomrummet.
Tomrummet som alltid finns där.
Det är inte alltid det skriker efter mat eller ens pockar på uppärksamhet men det finns där.
Tomrummet som beror på ensamhet.
Denna ensamhet jag kommit ganska överens med ett tag nu.
Tydligen inte nu längre
Frågan är ju vad det beror på. Är jag mer ensam nu än för några veckor sen.
Jo kanske det eller så har jag bara blivit mer medveten om min ensamhet.
Men men det går över det här med. Imorgon är en annan dag.
Tills dess tar jag en banan.

This too shall pass