Om man ränner efter livet med andan i halsen så springer man ihjäl sig till sist.
Om man jagar tiden som man jagar bovar, då beter den sig som en bov - ligger allid en stad eller ett rum före,
byter namn eller hårfärg för att komma undan, smiter ut bakvägen från motellet
just som man rusar in i receptionen med sitt sensate rannsakningstillstånd...och lämnar kvar en glödande fimp i askfatet bara för att retas.
Någon gång blir man tvungen att stanna, för det gör inte den.
Man blir tvungen att erkänna att man inte kan ta fast den.
Att det inte är meningen att man ska ta fast den.
Förr eller senare måste du släppa taget och sitta stilla och låta friden komma till dig.

Ännu ett litet utdrag från boken lyckan kärleken och meningen med livet.
Vet fortfarande inte om jag tycker den är så bra. Man fastnar inte direkt.
Men vissa stycken är bara så bra skrivet.
Som det här ovan.